Den lever!

Ute i det fria, naturligt belyst, redo för asfalt, hård som fan och nästan "klar": En Honda CB500T caféracer.

Den låter bättre än vad jag kom ihåg, även om den inte gick 100 % rent. En ljudlig illustration finns givetvis: http://hem.passagen.se/cb500t/CB500T_fungerar.wmv

Den lilla provkörningen på gatan lovade gott inför morgondagens färd till jobbet, jag kommer inte att bli sen. Styrningen var dock ordentligt tung, kanske har jag minskat framgaffellängden litet väl mycket? Men den drog fint (och vibrerade rätt mycket på höga varv...).

Det sista jag gjorde innan provkörningen var broms- och ljudrelaterat: Att montera ljuddämparna var ingen större match, ska dock kolla efter nån flexlösning så att jag kan vinkla upp dem. Skivbromsen behövde vätska, bland mina prylar stod det en flaska som jag använde till förra hojen för några år sen. Visserligen stod det att "man aldrig ska använda bromsvätska om förpackningen varit öppen mer än 14 dagar" och här är det nog mer än 14 månader, men jämfört med resten av prestandan är det nog ingen big deal.
Just det, det blev en tillfällig lösning på framlampan också (papp från soprummet och isoleringstejp), men en insats är beställd. Tills dess gäller det alltså att det är ljust (och torrt, har inte så många stänkskärmar) när man kör.

När man kollar på hela hojen är dock ganska enkelt att konstatera att sadeln behöver bytas, den går helt enkelt inte att associera med något caferacigt över huvud taget.

Och så är baklampan mystisk, vi (jag hade garagebesök av cross-Lars idag) demonterade den och såg att glödlampan med två trådar bara använde den ena, den svagare, så att bromsljuset var svagt är inget att förvånas över. Däremot varför bakljustråden lyser starkare när man bromsar, och att bromsljustråden inte lyser alls.