En halv bult och en hundring fattigare

Liksom igår morse var det helt tomt när jag steg in i den italienska bilverkstaden här i midsommarkransen, men den här gången syntes ingen uppe i fikarummet. Efter litet kringvandrande (två riktigt snygga gamla fiatar, en alfa spider och en rätt ombyggd Harley plus litet nya bilar fyllde lokalen) och hojtande dök det upp en kille. Jag kände inte igen honom från igår och han talade inte så mycket svenska, men att jag skulle vänta på chefen framgick iallafall. Killen verkade inte direkt komma från Torino, snarare Kiev, men de röker nog ungefär lika mycket.

Efter 5-10 minuter dök det upp en annan kille, redan ombytt började han arbetsdagen med att köra ut de flesta bilarna på gatan utanför. Jag var på väg att ge upp, hade frågat ukrainiern om när chefen brukade dyka upp, och inte fått något tillfredsställande svar, när det äntligen körde upp en koreansk stadsjeep - chefen hade kommit. Han bad om ursäkt för den försenande trafiken, frågade om mitt ärende och efter mitt svar pekade han på den förste kille och sa: -Ge honom en hundring, han har jobbat två timmar med att få ut din bult.
Done deal.

Jag knallade hem med gaffelbenet i handen, kändes litet roligt i propra jobbkläder, la in det i förrådet och åkte till jobbet.